etthundrasextionio

Jag och Ida försökte ännu en gång med att se en bio på en helgdag men denna gång så lyckades
vi faktiskt! Dock efter att ha virrat runt och inte kunnat hitta varandra en bra stund innan. Vi såg
the Turist och försvann in i filmvärdens Venedig en stund vilket var väldigt väldigt fint.


Efter filmen besökte vi de fina toaletterna som tillhör bion. Och det är verkligen besöka man gör.
Det känns nästan som att man kommer hem till någon mystisk rik persons badrum där inne. Det
finns fåtöljer och fina sminkbord som man kan sitta vid och växter och pallar och schäslonger och
allt möjligt fint. Sen gick vi runt och spanade in i fina affärer.


Mitt i hela Express Avenue var det en armhävningstävling som pågick. Hur mycket folk som helst
kollade på en stackare i mitten som skulle klara så många som möjligt medan en tjej räknade högt
i en mick hur mycket han var uppe i. Flera personer kom fram och tävlade och jag måste säga att
lite förvånad blev man när de flesta knappt klarade 30 stycken.


Sen bestämde vi oss för att ta en sen lunch eller tidig middag på ett mysigt ställe som Ida visste
om. Vi satte oss i auton och åkte iväg. Efter en liten stund kommer automannen på att han hittar
ju absolut inte till det här stället så vi börjar fråga runt. Sakta men säkert kommer det fram att
detta ställe inte finns längre, de har lagt ner. Tillslut kommer vi dit och mycket riktigt har de lagt
ner. Men! De hade ett byggt ett nytt café/restaurang med samma koncept en bit bort så vi puttrade
dit istället.


Man gick in som på en liten trädgård med en stengång fram till det stora fina huset. Här satt det
hur många små lampor som helst uppe i luften och det var lummigt och grönt överallt. En egen
liten värld mitt i Chennai.


Vi beställde in mat och vatten från Himalaya och funderade vad det var med huset som kändes
så annorlunda och speciellt. Efter ungefär halva middagen kom vi på att det var ett trähus! Med
väggar och tak av trä. Det var därför det kändes så hemma-i-Sverige/Finland-aktigt.

Efter maten bestämmer vi oss för att åka till mitt favoritcafé i Chennai; Mocha Mojo! Vi visste
ungefär vart det låg så vi hoppade in i en auto och sa adressen. Och sen började färden...


Efter den längsta Autofärden som vi någonsin har gjort, en och en halv timme(!), kom vi äntligen
fram.


Vi spanade igenom de fina menyerna. De hade ändrats från när jag var där tidigare men var
fortfarande riktigt fina. Allt man kunde beställa beskrevs jättefint och finurligt och de talade om
vilka som var deras favoriter.


Jag och Ida hittade vår egna lilla flygande ö på övervåningen. Det var det enda bordet som fanns
utanför rökrummet där uppe.


Jag beställde en otroligt god Tobleronemilkshake, den långa ståtliga på bilden. Och så fick vi beställa
vattenpipa även fast vi satt utanför rökrummet.


Efter maten fick man fylla i vad man tyckte om upplevelsen så vi bestämde oss för att berätta
hela resan denna dag fram tills nu.


När vi gick stod de och läste på lappen och tittade upp och log och skratta!

Efter detta bestämde vi oss för att dra ut på klubb. Vi skulle möta upp några men när vi var på väg
så smsade dem och sa att klubben hade stängt. Precis då var vi utanför en annan klubb så vi sprang
in där, dansade oss svettiga och tog sen en auto hem efter världens längsta och knasigaste dag. Kul
hade vi haft ändå, en fin sista egna kväll i Chennai.

Familjen kommer tillbaka efter Pongal och Mallika och Nithya visar stolt upp sina nya väskor
med massa spännande fack och roligt innehåll. Matchar sött i rött också.


De har med sig lunch hem i söta förpackningar.


Sen blir det mehndi och Mallika jobbar länge och noggrant med sin design.


Jag chillar runt en stund på taket tills solen går ner och sen blir det ny dag!

NY DAG

Bussar runt till jobbet. Eftersom jag börjar så sent går det superbra med bussen och det finns
massa platser att sitta på.

ÄNNU EN NY DAG

Jag jobbar på som vanligt. Efter jobbet åker jag till 10 downing med en vän och hans vän för det
är ju ändå onsdag. Och börjar man kl 3 på eftermiddagen efter går det ju utmärkt att gå ut! Fint
är det bakom baren och egentligen får man inte fota.


Men jag fotar i alla fall. På andra klubbar så tar de kameran om de ser en.


Mr. India i grönt är vän och heter Arun och han i grått är vännens vän men honom kommer jag
inte ihåg namnet på. Tydligen så är Arun på riktigt Mr. India! Hade ingen aning om att det ens
fanns.

OCH SÅ BLEV DET EN NY DAG IGEN

Och det firas med glass innan jobbet. Den här smaken fanns även när jag var i Thailand för
3 år sen och den är så otroligt god! Min favorit helt klart på Cornetto. Choklad med mer choklad
och med choklad ovanpå.


Vandrar runt lite med min nyinköpta glass. Går riktigt långsamt och njuter och fotar.



Jag går så långsamt att en man med sin son bredvid sig stannar till och frågar om jag är vilse och
behöver hjälp. Jag tackar och säger att nej då jag har full koll.


Denna dag är en fredag (det hände inte så mycket på torsdagen så den hoppade vi över) och jag
och Ida bestämmer oss för att gå ut! Händer inte så mycket på kvällen här heller. Vi blir ärligt helt
förvånade. Vart är alla människor. Vi går runt och frågar lite och tillslut visar det sig att det är
kricketmatch på TV... Ahaa... Finns det inga klubbar med folk så tycker vi att det är lika bra att gå
och bli spådda av en papegoja. Så det blir vi.

Tydligen ska jag vara född som kille. Framgångsrik kommer jag bli också! Det vill man ju alltid höra.

12E

Det är så kul att bara ta sig till jobbet här. Man stöter jämnt på en hög av färggranna saker.


Och vimplar sitter det överallt. I alla träd och över alla gator. Fint är det.



Den här helgen firades Pongal. Det är skördefestivalen så många indier åker till sina hembyar
och spenderar långhelgen där.

13E

Dessa små tennisracketar är perfekt litet snack. De är egentligen till för att göra maten mer
"tuggbar" men jag tycker att de fungerar helt galet bra till småätning också. Så de knaprade
jag i mig när jag sprang runt i det tomma huset denna helg.

14E

Jag och Ida åkte till EA för att gå på bio. Men det är så otroligt svårt att få tag på biljetter när det
är helg så vi hann inte riktigt med. Vi gick runt och tittade lite i affärer istället och sen åkte vi båda
hem till oss själva. Båda hade nämligen ett tomt hus så vi passade på att njuta till tusen. Otroligt
icke-indiskt.




Jag gjorde i ordning lunch och gick upp och satte mig i solen på taket. Underbaraste platsen i
Chennai!

15E

Frukosten dagen efter spenderades även den på taket.



Det "målas" fint utanför alla dörrar också med det fina färgpulvret. Pongal är egentligen en söt
efterrätt som tillagas i grytorna som målas överallt. Söt är den. Så sockerrören bredvid grytan
har även dem en del med maten att göra.

16E




Mycket tak blev det. Och smutsig om fötterna blev jag också. Av att bara gå inomhus. Det märks
att det behövs svabbas var eviga dag!

Tog på mig min nya klänning. Vi skulle ut på fin hejdåmiddag.


Jag va superglad! Vi tog en auto och när föraren skulle ut och fråga om vägen stannade han
precis bredvid en grop. Sakta sakta började auton rulla mot gropen. Som tur var är ju inte
en auto speciellt tung så Max behövde bara sätta ut foten för att få stopp på den.


Vi kommer till restaurangen och ser att de har samma kuddar som Ronja, och nu även jag
har köpt.


Vi började med lite sushi. Och goda drinkar till det.


Sen tog jag det allra dyraste på menyn; lax. Åh va gott det var. Det var första gången som
jag åt lax sen jag kom till Indien.


Sen frågade jag om jag kunde fota alla söta kockar i deras höga hattar och då var de så snälla
och radade upp de som var kvar i köket. Kökschefen, han i svart, kom han också och posade.
Det är så fint när man kan kika in på personalen i köket när de springer runt och lagar till all mat.


Efteråt var vi hur mätta som helst men var ändå tvungna att beställa in den magiska efterrätten.
Vi bland de första som kom till restaurangen och vi var allra sist att lämna. De började till och med
släcka ner delar av restaurangen.


Sen åkte vi hem. Och så var denna otroligt fina och bra tid med Max här i Indien slut. Det var helt
underbart att han kom och det kändes så bra trots att vi inte setts på flera flera månader. Tack för
att du kom. Indien blev lite mindre färgglatt efter att du åkte.


Jag älskar dig.

Vi upptäckte något inte så ljust på hotellrummet. Man får liksom vara beredd på det mesta
här i Indien. Som tur var gick det över rätt fort.

Dagen efter åkte vi till Express Avenue och gifte oss. Och firade med pizza.


Efter att ha vandrat runt en stund avslutar vi med en glass på baskinBRrobbins och tycker att
det är väldigt väldigt likt ett annat märkte...


Väl hemma på hotellrummet igen spanade jag in mina fina reafynd. Har så länge velat köpa
något från denna butik men det har varit så dyrt.


Här är mina ljusa fynd. Längtar så mycket efter att få komma hem till kalla Sverige och börja
använda min nya sköna jacka. Ett par vita skor inhandlades också, äntligen! Så jag inte behöver
gå runt i mina röda flipflops med prickar jämnt.

Tidigt morgonen efter vaknade vi av att telefonen ringde och Ida tyckte bestämt på andra
sidan att vi skulle hänga med till Ideal beach i närheten av Mahabalipuram.


Tama som vi är hängde vi lydigt med. Vi ville faktiskt väldigt gärna åka vi höll som bäst på
att funderat ut hur. Och så ringer Ida och erbjuder härligt sällskap och skjuts!


Vi kommer dit och det är så där härligt bortkopplat från världen som en resort ska vara.


MiniMax i stora havet.


Vi bestämmer oss för att prova på vattnet, som såg ut som skummad mjölk, på en gång.
Tyvärr var det otroligt strömt så det gick inte att bada men det var skönt att få doppa fötterna.


Hängmatta och palmträd spanas in från liggande position.





Jag och Max går långsamt runt på stranden en stund.


Och finner sedan en Ida i hängmattan.



Sen slår vi oss ner vid poolen!



Ätas måste det göras också som tur är. För det är ju så otroligt gott. Jag tog en väldigt god
nudelblandning med räkor.


Och självklart måste det badas.


Sen gick vi upp och försvann in bland småaffärerna och frågade i lobbyn om tennisrack.
Tyvärr hade racketen försvunnit.


Vi tog oss ut till bilen som vi hade parkerat på egen risk och tog oss in tillbaka till verkligeheten.
Jag förmodar att risken var alla kokosnötter och inte de söta små ekorrarna som hoppade runt
i träden.


I verkligheten köpte vi öl och slog oss ner i Idas filmrum och spanade in en Tarantinofilm.
Och så var det slut på den fina dagen.

Framme vid restaurangen! Här kan man beställa denna enorma hamburgare!


Vi beställde varsin pepsi och fick små burkar. Vi bad om att få flaskor istället och då tog de bort
de två burkarna och gav oss en liten flaska. Det tyckte dem tydligen räckte gott och väl. (Här i
Indien dricks det inte mycket till maten konstigt nog)


Max beställde den otroligt stora hamburgaren men fick den tyvärr inte i glas med tillhörande
sugrör. Men pommes var ju snäppet bättre tillbehör.



Efter en god middag vandrade vi hem igen, vi spanade in dansföreställningen och den var
fortfarande igång.

Något som fascinerar mig dag efter dag här i Indien är hur mycket man får se bara på en
promenad. Jag och Max gick för att äta middag på en restaurang som jag gillar. Man får
alltid räkna med minst 20 minuter extra när man ska ta sig någonstans här!

Jag slutade filma efter ett tag för folk började ropa på tjejerna att komma fram och dansa
för mig och min kamera. Och så bjöd dem in oss att sitta på främsta raden och titta på, vi
ursäktade oss med att vi var på väg för att äta.

Vi pormenerade över till mitt hus och tog hissen upp till högsta våningen, gick sista trappan upp
och kom ut på min favoritplats.




Här är man ensam med hela staden. Det är så fint och så perfekt brisigt.


Vi klättrade allra allra högst upp, har aldrig varit så högt upp förut. Här var "staketet" endast upp
till vristen och det susade härligt i magen när man tittade ner.



Annat som får det att susa i magen.



Sen hoppade vi ner! Nej men nästan. Vi klättrade långsamt nerför stegen och höll hårt i räcket.



Den glada månen! Och jag frågade Padma, den blir aldrig ledsen.



Sen gick vi ner och ut och hem till hotellet.

Experterna på autofärder tog sig till lunchrestaurang i en rosa och lila auto med extra huvuden.



Här åt vi typisk indisk lunch. Denna gång med en förätt med läskigt grön färg. Man kände sig lite
hälsofreak-aktig. Speciellt med den gröna drickan som absolut inte är att rekommendera, om man
ska utgå från smak i alla fall.


Men resten av maten var super!


Sen vart det att åka tillbaka till hotellrummet för att ladda upp för lite badande!


Max laddar i sängen och kollar igenom viktiga papper och jag laddar med kameran.




Sen badade vi tills solen försvann bakom huset.

Vi fortsatte att vandra efter att vi hade varit på hotellet och vänt. Vi åkte till mitt jobb och där
besökte vi lite småaffärer och sen tog vi oss till stranden. Här hittade vi dessa fina stånd. Helt
magiska små guldgruvor, det verkligen lyser ut från alla små lådor och det finns tusentals små
prylar att titta på i dem.


Vi fortsatte längs stranden och genom en liten fattig gata där folk satt ute och lagade mat och
småbarn sprang runt och lekte. Gatan var så liten att endast autosar kunde ta sig igenom och
det var liv och rörelse överallt. Mysigt ändå.

Så kom vi ut och fann en skatebana. Här åkte barn runt på gammaldags inlines med fyra stora
hjul.


Så gick vi strandvägen fram och kom tillslut till restaurangen som vi hade siktat in oss på.


Men! Vi var 10 minuter för tidiga, de hade inte öppnat än. Så vi slog oss ner på små stålstolar
på en liten uterestaurang i närheten och åt lite pommes och spanade på folk.


Sen öppnade dem och vi var först in!


Vi beställde alldeles för mycket mat och åt denna goda indiska tillagning på fina fyrkantiga
tallrikar. Efteråt tänkte vi att vi skulle avluta med lite glass men vi var så otroligt mätta att
det blev att sätta sig i en auto och ta sig hem istället.


Indier är så roliga med sina pengar. Ofta hittar man små anteckningar eller siffror i  en ruta
som verkligen ser ut att vara till för detta. På denna tusing hittade jag en liten elefantstämpel!

Jag och Max beslöt oss för att ta bussen till Parrys [Paris]. Jag hade fått förklarat för mig hur
många tusentals småbutiker det fanns där med verkligen allt man kunde komma och till priser
man inte ens kunde fråga om någon annan stans. Så vi tog bussen. Spana in den otroligt sura
indiern bakom Max.



Vi köpte med oss "frukost". Jag åt en liten chokladmousse och Max en liten kissekatt (paj men
bloggen tyckte att det skulle stå kissekatt istället). Alldeles för lite frukost egentligen men det
fick fyllas på vid senare tillfälle med chips.


Vi mötte Nirmalas dotter som jag trodde skulle följa med oss och visa oss runt och kolla på saker
själv men hon visade oss bara till rätt buss och sen åkte hon hem! Så vi åkte ännu mer buss.


Och kom tillslut fram. Inne mellan dessa höga stora hus ligger de små förtrollade gatorna.


Som egentligen inte alls va så förtrollande. De var mest små och smutsiga och vi va tvungna att
fota oss fram så att vi skulle komma ihåg vägen tillbaka. Vi gick runt en liten stund och så ringde
vi Padma för att se om hon kunde hjälpa oss att hitta rätt. Vi fick instruktioner att gå till gatorna
där de säljer blommor och där ifrån skulle vi hitta de fina gatorna.

Efter att ha frågat oss runt en stund och verkligen inte fått några svar av någon gav upp och gick
ut på stora gatan igen. Här köpte jag en bok så att jag kunde lära mig Tamil på 30 dagar och då
kanske fråga folk om vägen. Sen köpte vi chips och sprang ut i gatan hoppade på en buss mitt i
trafiken! Och så åkte vi tillbaka hem!

3/1

Hemma i Chennai igen och chillaxar på hotellrummet. Jag behövde besöka mina små ungar på
jobbet på dagen och kom sen hem och fann detta i sängen.


Vi åt en middag som såg precis likadan ut från både höger och vänster.


Sen behövde jag en efterrätt så det beställde vi upp på rummet.


4/1

Jag jobbar igen och Max spatserar ut på egen hand och köper chips och äpplen!


Och så beställer vi upp middag på rummet!


5/1

Och så jobbar jag ännu en dag och ser detta när jag kliver av vid min busshållsplats.


Men denna kväll åker vi iväg och äter middag på en restaurang vid namn Kabul.


Det var god mat och trevlig personal som förklarade hela menyn för oss. Efter middagen fick
vi typiska fräsh-i-munnen-kryddor och Max prövar sig fundersamt igenom allihopa.



Vi går hela vägen hem och möter vår lille vän. Han bodde i vår ac och kom ut varje kväll och
gick ett varv uppe i taket och sen in i ac:n igen.



På vägen hem köpte vi med oss vindruvor. De mumsade vi i oss och somnade till lite serier.

Tidigt på morgonen den 2:a gick vi upp för att påbörja färden hem.


Här har vi "vakthunden" utanför lägenhetskomplexet.


Köpte en mycket udda frukost. Ida köpte ett mjölkpaket och ett paket flingor, tog lite flingor i
munnen och drack mjölken. Jag köpte ostbitar, chilinötter, glass och mangojuice. Otroligt bra
blandning.



Två poliskontroller med 5 minuters mellanrum. Här va vi tvungna att muta oss fram båda
gångerna bara för att vår bil inte hörde till detta distrikt...


Men sen fortsatte färden hem utan större problem. Förutom att chauffören höll på att somna i
slutet. Vi turades om att sitta där framme och knuffa på honom och Felix fick prata massor med
honom, han kunde bara Tamil, och så satte vi på musiken på högsta volym!



Vi stannade och kissade på vägen och fick en liten tupp som publik. Även några små indiska
fotbollsspelande pojkar stannade upp för att spana in två vita rumpor.


Efter en stund kände vi oss tvungna att få i oss lite riktig mat. Så vi stannade på ett ställe som
luktade pizzeria och åt indisk mat i ett eget litet bås med gardin för dörren. Flera olika människor
stannade till utanför och kikade in på oss. Kände oss lite som djur på ett zoo.


Jesus.


Vägtull efter vägtull. Här betalas det så fort som man kommer in på en ny motorväg. Och det
betalas per kilometer man har tänkt köra på den nya vägen. Måste finnas något bättre sätt att
göra detta på. Kommer ihåg när vi skulle bila ner till Ungern och vi satt i flera flera timmar i en
kö inför en tull. Fina minnen.



Avslutade resan med ett besök på McDonalds! Det första jag gjorde här i Indien. Så här ser
McDonalds ut på Hindi eller Tamil eller Kannada eller Telugu eller nått annat kul indiskt språk :)

2011 firades in med frukost på en restaurang i närheten.


Här beställdes det in lite engelsk igen och Max fick vänta mer än en timme på sin minihamburgare.
Vi frågade servitören om de kanske var tvugna att slakta kon där bakom och det var därför det tog
så lång tid. Han förstod inte alls att detta var ett skämt och försökte förklara hur det går till att laga
en hamburgare.


Vi gick tillbaka till lägenheten för att plocka upp en Felix och ge oss ut på lite äventyr.


Vi gick ut på en promenad och precis utanför grinden stötte vi på tre killar på en moppe som ville
ta kort på oss. Ida tyckte att det vore mycket roligare att ta kort på de tre killarna på den lilla
moppen så de vart alldeles förvirrade. Förvirringen spred sig tills alla brast ut i något förvirrat skratt.


Vi fortsatte iväg på vår upptäcktsfärd.





Och kom tillslut till en strand gömd bakom ett stup. Och massa moppar som vanligt.


Vi klättrade nerför en bergsvägg och hade tur och stötte på lite trappsteg då och då.




Denna strand heter Little Vagator och vi blev förälskade på en gång.



Den var inte alls lika stor och välbesökt som de andra stränderna vi varit på. Det fanns inte lika
många försäljare och hela stämningen här var mer avslappnad.


Vi slog oss ner i sanden och följde fotbollsleken och andra bollekar som var igång.




Reklammannen!



Mest retarderade indien vi har sett. Han satt där och försökte fota oss i smyg. Så då tog jag tydligt
fram min kamera och fotade honom och då körde han retard-posen och låtsades som ingenting.


Tjo!




Det fanns fina små berg som stack upp ur vattnet som jag och Ida vandrade ut på och samlade
snäckor och stenar. Samla snäckor är ju något som måste göras när man är på en strand.



Sen började solen gå ner.



Och Max kom ut för att hämta tillbaka oss så vi kunde spana in solen tillsammans.



Vi gick in och satte oss på en restaurang på stranden som såg fin ut. De hade även en liten bäck
som flöt precis utanför så man fick ta sig in till restaurangen på en liten bro.



Här åt vi en god middag och jag beställde min favorit tomat med mozarella. Max mamma Marie
har tydligen köpt en fin mozarella nu att bjuda mig på när jag kommer hem! Hur fint är inte det?


Sen blev det natt och vi vandrade tillbaka och jag slog vad om att jag kunde ta kort på stjärnorna.



Vi gick och sa adjö till Sam i hans kök, han jobbar som kock på Life Be Good To Me. Här har vi
hela gänget. Jag, Max, Felix, Ida och Sam!



Max beställde en drink till mig och en öl till sig och så satt vi där bara Max och jag och sa hej då
till Goa. Och kanske kanske om Goa har tur; på återseende.

Det var en fin resa. Goa är fint och det var härligt att äntligen äntligen kunna bada i havet. Men
hela stället gjorde mig otroligt stressad. Det var överpriser överallt. Förutom på dricka. Och polisen
stoppade oss och tog våra moppenycklar och bad om att bli mutade. Jag blev arg och har sen dess
helt förlorat den lilla respekt jag hade för indiska män i uniform. Någon borde slå dem hårt och
slänga dem i havet. Ungefär.


Men hela denna dag var perfekt! Vi hittade favoritstranden och åt god mat och så fick jag en
fin liten hejdå-drink. Fin start på 2011.

Och så blev det nyårskväll! Det firade vi med vin från Goa i ölglas i vår lägenhet.


Vi gjorde iordning oss och tog oss sen till Felixs kompis Sams restaurang.


Hela dagen hade det diskuterats om vart vi skulle fira in det nya året och vi kom fram till att Sams
ställe var det allra bästa. Det var nice chill här med bra musik eller technodunk på en strand med
massa fulla människor och fyrverkerier som flög åt alla håll.



Tre glada nyårsfirare som njöt av den goda middagen. Felix var inte så mycket för att vara med på
bild tyvärr.


Vi åt supergoda crêpes med choklad och bananfyllning. Detta är den första, under kvällen fortsatte
vi att beställa in den ena efter den andra! Keep em comin'!


Vi satt och pratade igenom vad för nyårslöften man borde ge. Har egentligen aldrig gjort det förut
men håller man redan på med något annorlunda (firar nyår i Indien) kan man ju lika gärna fortsätta.
Innan tolvslaget kom Felix med en flaska bubbel och fyra glas.



Max hällde upp och tre minuter innan 12 ropade han som ägde stället ut GOTT NYTT ÅR! Så vi
körde på det och skålade.


Jag blev 7 meter längre och lovade mig själv mina nyårslöften. Det första löftet är att jag vill
försöka behålla lugnet som jag fått här i Indien på något magiskt sätt. Det är den mest kaotiska
stad som jag någonsin har varit i men här är jag lugn. Det andra löftet är att jag vill försöka lära
mig att, som indierna gör, lyssna till detaljerna hos människor och komma ihåg dessa. Inte
stressa förbi och ställatomma hur är läget-frågor. Tyckte att två löften räckte bra, blir svårt att
komma ihåg annars!


Efter lite dansande slog vi oss ner i en av "sängarna".



Sen stötte vi på lite mer festande folk som berättade sina livshistorier. Herregud vad det finns folk
i världen som har tagit sig igenom svåra saker och som är så lyckliga! Beundransvärt. De är till och
med närmre än man tror. Har stött på många under denna resa och de flesta av dem har faktiskt
inte varit indier.


Hej!



Vi fortsatte att dansa och skratta och möta nytt folk hela kvällen. Sen var denna fina nyårsafton
över och vi sa gonatt till allt fint folk och studsade hem i natten.

Det är svårt när man är ensam i en stad på 10 miljoner. Ibland är det hur tungt som helst. Tack Max
för att du kom och firade jul och nyår med mig, du är så otroligt underbar!

På morgonen åkte vi tillbaka till stranden där vi hade köpt fruktsallad bara för att vi kände oss
så otorligt sugna på "English breakfast". Vi hade spanat in det i menyn dagen innan.


Sen åkte vi tillbaka hem! Denna pool badade vi tyvärr aldrig i. Men det var nog mest för att det
var så dumt gjort, solen lyste aldrig här.


Jag tyckte hur som helst att det hade badats alldeles på tok för lite. Så jag och Ida tog oss till en
strand.


Tyvärr blåste det från exakt alla håll här, till och med underifrån.. Sand flög överallt och det var
nästan kyligt! Så det blev inget bad. Men vi såg en söt liten spinkig kalv istället.


Vi satte oss på ett fint litet fik med utsikt över stranden istället.




Här hade de normala tidningar och goda juicer. Sköna stolar och personal som förstod engelska.
Tyvärr kunde det inte fixas några shakes men vi satt här hela eftermiddagen i alla fall och bläddrade
igenom hälften av alla deras tidningar.

Och så var det dags att åka hem till Max och Felix för att fira in nya året!

Vaknar upp och steker runt i badbrallor och skjorta, bikini och klänning och tycker att vädret borde
vara gjort för dessa klädesplagg jämnt.


Vi tog oss till den fina restaurangen intill och upptäckte här att det var "cum sale". Annars var det
supermysigt.


Speglar och stenar och ölflaskor dekorerade stället och jag tyckte att min blommiga klänning och
den färgglada duken hjälpte till lite de med.


<3


Sen åt vi även färgglad mat till lunch.


På vägen till stranden (för man måste hänga på stranden varje dag om man är på ett ställe som
har fina stränder) så finns ett så otroligt fint hus. Det är verkligen drömmen. Hade det legat i
Frankrike precis bredvid en vingård och jag hade haft hur mycket pengar som helst hade jag
köpt det direkt!


Så där lummigt och fint och med rundade balkongstaket. Lite smått sagoaktigt.



På stranden var det fullt.



Så vi slog oss ner på en restaurang som hade bord i sanden. Jag grävde ner fötterna och beställde
in en fruktsallad med lite glass på toppen!


Max spanade även han in menyn men kom fram till att en öl räckte perfekt.


Sen började solen gå ner så vi tog oss en liten promenad längs stranden.



Gick runt och kollade alla små tältaffärer gjorde vi också. En väska köpte jag. Och så fick vi syn
på en soptunna! I Indien!


Så blev det kväll och vi satte oss och åt en så god indisk middag mitt på stranden vid ett bord
som de hade ställt ut.


Och jag var så glad. För jag hade köpt denna ring, som jag hade gått och fingrat på i två dagar.

Denna dag spenderade vi helt och hållet på stranden. Vi kom fram till att man inte behöver göra
något alls själv på denna strand. Man kan beställa mat som de kommer springandes med, man
kan göra all sin shopping från solstolen; halsband, sjalar, mehndi och glass. Har man lust att åka
lite vattenskoter behöver man inte ens styra själv (vilket är supertrist) men hur som helst så är allt
man behöver göra bara att vara.


Vi badade. Helt underbart är det att bada i havet och jag önskar kanske fem gånger om dagen
att det var badstrand och inte cirkusstrand här i Chennai.


Vi satt där tills solen gick ner och då tog vi våra moppar för att fara ut mot någon middag.


Felix behövde ta ut pengar och det var så lång kö till bankomaten att vi hann äta en middag
på pizzerian bredvid. På andra sidan uteplatsen satt det ett gäng svenskar!


Sen åkte vi hem och fräschade till oss lite bara för att sen jobba oss upp för världens längsta
trappa upp till en klubb.


Här var det mörkt och allt vitt lyste blått. Och så var det massa svenskar här också.


Trevligt var det och vi dansade hela natten och tog för oss av den öppna baren! Och sen nån gång
mycket senare for vi hem igen.