etthundrasextionio

Ikväll åkte vi iväg till ett väldigt väldigt fint hotell för middag och lek.



Det var nämligen bingokväll och eftersom Ravi sitter i kommittén var det självklart här vi
skulle hålla till denna fredag.



Rummet var fyllt av brittiska röster och det skrattades och åts och dracks på engelskt vis.
I alla fall om man jämför med hur det äts och dricks här i Indien. En servitör gick runt och
bjöd alla på små korvar och världens sötaste och godaste minipizzor med mozzarella och
basilika.



Jag och Padma smuttade på vårt vin och spanade in våra nummer. Och så startade bingon.
För mig är bingo verkligen för folk i farmor och farfars ålder men  skämten som drogs och
den stämning det var kring hela bingon fick mig att tänka om.



Att bli serverad Fish and chips på ett hotell som detta känns väldigt skumt. Det var gott men
slog verkligen inte auberginepajen som även serverades!



Till efterrätt serverades äppelpaj men kiwin på toppen intresserade mig mycket mer! Med
glass och snirklig choklad till var det en mycket lyckad efterrätt.



Vi var till slut sist kvar, en grupp mycket olika människor. Ingen av oss kom från Chennai
från början men vi har alla hamnat här;
en från Japan, tre från olika delar av Indien, en från Amerika, en från England och så två
från Sverige! Oj va konstigt det kändes att prata svenska här i Chennai bland alla dessa
engelsktalande människor. Märktes även på honom att svenska var svårt. Men han har
ändå bott här i 6 år och är gift med en indisk kvinna så det är mer okej.



Det var trevligt även fast vi tyvärr inte vann något på bingon. Toaletterna var superflashiga.
Hade jag tagit en bild med blixt hade den säkert blivit helt vit så som allt speglades i väggar,
golv och ja, speglar.