etthundrasextionio

En orange Frida, en orange Padma och ett silvrigt paket med smileysar på placerades i
baksätet på bilen och tillsammans med Ravi och Manni gav vi oss iväg på en entimmes
bilfärd mot en bröllopsmottagning!



Bröllop är himmelriket för folk som vill visa upp fina saris! En fin sari har mist fyra väck
där uppe på axeln och åtta där nere. Denna orangea meterlånga sari gav mig tio väck
där nere!



Fick låna guldsmycken att bära till detta fina klädesplagg.



Väl framme vid mottagningen presenterades parets namn väldigt ståtligt vid ingången.



Och ståtligt kan man minst sagt säga om den smyckade byggnad som vi gick in i.



Här mötte vi Nithya som var strålande glad! Och otroligt vackert klädd och utsmyckad. Är
det familj som gifter sig så är det.



Här har vi brudparet! På denna lilla scen får de stå i flera timmar. Alla som kommer ställer
sig i kö för att lämna sin present och ställa sig bredvid paret för fotografering. Framför dem,
där jag står vid detta fototillfälle, är det fullproppat med ljus och vajrar och det fotas och en
kamera filmar allting och det visas live på skärmar i byggnaden.



Vi går upp en våning och där bjuds det på mat. Maten är superviktig! Är det inte bra mat på
bröllopet kommer detta talas om i flera flera år framåt och familjenamnet får ett dåligt rykte.



Nithya tog med mig runt för att fota folk. Har ingen aning om hur det hände men ja, här har
vi några. Det gula som hon närmast har i ansiktet gör att ens hud blir galet perfekt. De är
flera som har så och deras hy är ung för alltid typ. Vet kanske inte riktigt om det är värt att
gå runt och vara supergul i ansiktet för det men fin hy får man.



Servitörer gick runt och la effektivt upp massor av mat på allas blad. Den som har bjudit in
en till bröllopet måste se till att man blir väl matad och omhändertagen så Nithyas man stod
med oss hela tiden medan vi åt och ropade till sig servitörer om vi ville ha mer ris eller rooti
eller annat gott. Servitörerna hämtade ur superstora grytor och använde kastruller som slevar.
Tips till pappa och Anna!

När man var klar med maten vek man ihop sitt blad. Vek man det inåt mot sig själv var man
nöjd med maten, men vek man det utåt tyckte man inte om det. Folk var otroligt ärliga och
även fast jag tyckte att det nästan var den godaste indiska maten jag har ätit var det en tant
bredvid som slarvigt hade vikt sitt utåt...



Eftermaten-blad som hjälper en att smälta maten. Fick ett men blev avrådd av Padma och
Ravi att äta det.



Utanför fanns denna finna uppställning av frukt och grönsaksdjur. En is-Ganesha smälte sakta
i hörnet.



Det var runt TUSEN gäster på denna bröllopsmottagning! Helt otroligt mycket folk i fina saris,
inte en enda sari lik den andra. Några av folket hade redan lagt sig för att sova när vi gick
därifrån. Det är nämligen så att bröllopet inträffade klockan 6 på morgonen dagen efter. Alltså
6 en måndagsmorgon. Därför kände vi inte riktigt att vi kunde närvara på det.

När man vill gifta sig här så går man till en präst. Man talar om sitt födelsedatum och utifrån det
spanar prästen in all sorts kosmisk mystik och hittar det perfekta datumet och tiden för just de
två lyckliga. Har man tur blir det inte klockan 4 på morgonen en vardag. Så att dessa två fick
denna tid och detta datum var inte av fri vilja.



Kom hem och sprang runt i min nyfunna kärlek och visade upp den för Sverigemänniskor
(Sverigemänniskor är ett ord enligt stavningsprogrammet?...) och gled runt i den och fotade
här hemma.



Tog av mig allt vackert och somnade utmattad efter en superlång helg. Det borde regna
lite färg över Sverige också för det är så otroligt glädjespridande.