etthundrasextionio

Ett ytterst litet äpple landade i min hand vid lunchen. Nirmala bjuder på så mycket fint.



Väldans gott var det. Har ätit så många äpplen jag har kunnat sen dess. Senast igår, lördag,
blev det tre stycken.

Annars var det världens lugnaste dag på jobbet i torsdags. Poppy kom och uppehöll barnen i
en och en halv timme med sånger och rörelser. Allt ska övas in inför pjäsen som ska visas
för stolta föräldrar.



Vid halv 6 tog jag med finklädda Nithya och Mallika till Priyankas hus. Hon är en av mentorerna
och hennes otroliga trappa har det talas om av alla. Och oj vilken trappa.



Där fanns allt; en skola, folk som sår, skördar, spelar spel, ett bröllop, en dansuppvisning, ett
berg, folk som ber och syr och spinner och hämtar vatten.



Alla gudaavbilder du kan tänka dig i alla färger och olika mängd huvuden och armar, sittandes,
ståendes, tillsammans med fruar/bröder/apor, beendes, dansandes.




Den var under lång beskådan och folk kom och satte sig och sjöng och klappade på ett speciellt
sätt med handen på högra benet medans de sjöng.



Sen bar det av! Nithya och Mallika for tillbaka till G&G med Manni, schauffören och jag, jag fick
en härlig åktur på en moppe med Priyanka framför mig och Pavitra bakom.



Vi träffade upp nästan alla de andra mentorerna hemma hos en av dem. Detta är Suchithi och
det är mestadels hennes tamil jag får lära mig. Svenska tycker hon är superroligt och säger
ofta "douäfin"! Inte helt fel att höra varje morgon.



Sen for vi vidare! Hon närmast är Rheema och henne umgås jag, näst efter Nirmala, mest med
om dagarna.



Vi kom till denna golu i ett superfint hus. Här fanns alla möjliga öpnningar, våningar och trappor.
Ett sånt hus vill jag bo i sen. Där man liksom inte riktigt vet. Vilken avsats som hör till vilken våning,
vart man kommer om man tar den trappan och man kan sitta lite hur som helst och se alla.

På denna bild har jag tre olika prickipannan grejer (sen ler jag konstigt och blundar såklart halvt).
Tre olika golus har besökt så en för varje. Fick hjälp med alla tre!



Alla var så glada, pratiga och fnittriga. Älskar det här landet. Det är okej att inte växa upp, att
vara fnittrig, ha kul utan att behöva något annat än en vän att prata och skratta med.
Komplimanger flödar jämnt och hur du än är är du med, det finns liksom alltid plats.

Flickan i randigt hade en helt otrolig röst. Åh va tagen jag blev när hon sjöng för gudarna och
höll takten på sitt högra ben. Ville att hon skulle sjunga om och om igen.



Priyanka och Pavitra tog mig till stranden. Här köptes det indisk glass, Kulfi, och på vägen hem till
Pavitra kämpade jag något otroligt med att få mestadels av den rinnande glassen i munnen och
inte över hela mig.

Hemma hos henne blev det äppeljoucie och erbjudanden om dosa men tyvärr hade vi inte tid att
stanna. Blev inbjuden att komma en annan gång och smaka på deras tydligen otroligt goda
hemlagade mat. Tackar jag inte nej till. På vägen hem till Priyanka, där Padma väntade, blev jag även
inbjuden att komma över till henne på middag! Och Rheema som inte bor långt ifrån hon med det
lustiga huset ville gärna att jag skulle komma över! Så nu får jag lägga upp ett schema på hus att
besöka eller återbesöka. Har samlat på mig 6 än så länge.



Efter en så otroligt lång dag och kväll blev det en väldigt ovanlig men bekväm middag för Nithya
och Mallika. När klockan var nästan 11 fick de mat framför TVn på riktigt indiskt gammaldags vis;
matade av sin mor.



En helt sjukt underbar dag. Att åka runt på en moppe tre tjejer och prata och skratta, känna
lukten av sommar och solsemester i alla gatuhörn, tuta och försöka få i sig glass va kanske en
av mina bästa upplevelser. Lycklig var jag och inte bara för allt det utan även för att det är en
så otroligt konstig grej. Här är jag i Indien och inte bara får jag se allt som händer, jag är en del
av det också.

Jag får kramar av folk som jag träffat i tio minuter och det är kramar som vill väl och som har en
mening. Här ser man människorna. Alla minns så otroligt många detaljer om varandra.



Ett väldigt utförligt känslomässigt inlägg blev det här men denna dag gjorde mig lycklig!