etthundrasextionio

Bestämde mig för att ta en liten promenad på eftermiddagen idag. Gick ut till stora vägen och
redan där tog det stopp. Kom knappt över gatan, finns inga övergångsställen någonstans och
trafiken här har jag inte riktigt fått koll på än. Så där stod jag och såg vilsen ut och vinkade
bort alla små taxibilar. Tillslut kom en kille och frågade hur min dag var och efter att jag förklarat
min svåra uppgift för honom tog han mig under armen och gick över gatan.



På andra sidan gatan fanns en stor grus/sandplan där massor av barn spelade ett bollspel som
liknade brännboll och andra lekar. Upptäckte rätt fort att det inte fanns en enda tjej där. Dessa
pojkar kom fram och frågade hur min dag var, vad jag hette och om jag ville spela. Självklart
ville jag spela! Så det var bara att ställa ner vattenflaskan och ta det supertunga racket. Träffade
inte första, slog bollen en liten bit andra gången men tredje fick jag iväg den rätt bra och alla
hurrade!



Massor av folk vinkade och kom fram och frågade om min dag och mitt namn. Pekade stolt på
flygplanen och frågade om jag ville spela med dem. Ett tag var jag helt omringad av pojkar i
alla storlekar. "Frilda" hörde jag överallt. En äldre man kom fram och sa att jag kunde sätta mig
borta hos honom. På hans leg fick jag se att han jobbade för regeringen och när jag hade satt
mig bredvid honom där han stod och bevakade planen skingrades alla och fortsatte med sitt.



Efter att ha tittat på alla spelande barn ett tag gick jag tillbaka hemåt. Gatan var helt plötsligt
mycket lätt att ta sig över, trafiken hade bestämt sig för att snällt hålla sig undan.



Detta är den fina lilla gatan in till lägenheten. På 5e våningen i det hus man ser till höger
sitter jag just nu.



Blev bjuden på sött indiskt te när jag kom in! Drack det, åt kex och jagade Nithya genom hela
lägenheten.



Sen var det middag som bestod av rooti, det friterade brödet på bilden, och en potatisblandning.
Och så tog plötsligt även denna dag slut.