etthundrasextionio

Jag och Max beslöt oss för att ta bussen till Parrys [Paris]. Jag hade fått förklarat för mig hur
många tusentals småbutiker det fanns där med verkligen allt man kunde komma och till priser
man inte ens kunde fråga om någon annan stans. Så vi tog bussen. Spana in den otroligt sura
indiern bakom Max.



Vi köpte med oss "frukost". Jag åt en liten chokladmousse och Max en liten kissekatt (paj men
bloggen tyckte att det skulle stå kissekatt istället). Alldeles för lite frukost egentligen men det
fick fyllas på vid senare tillfälle med chips.


Vi mötte Nirmalas dotter som jag trodde skulle följa med oss och visa oss runt och kolla på saker
själv men hon visade oss bara till rätt buss och sen åkte hon hem! Så vi åkte ännu mer buss.


Och kom tillslut fram. Inne mellan dessa höga stora hus ligger de små förtrollade gatorna.


Som egentligen inte alls va så förtrollande. De var mest små och smutsiga och vi va tvungna att
fota oss fram så att vi skulle komma ihåg vägen tillbaka. Vi gick runt en liten stund och så ringde
vi Padma för att se om hon kunde hjälpa oss att hitta rätt. Vi fick instruktioner att gå till gatorna
där de säljer blommor och där ifrån skulle vi hitta de fina gatorna.

Efter att ha frågat oss runt en stund och verkligen inte fått några svar av någon gav upp och gick
ut på stora gatan igen. Här köpte jag en bok så att jag kunde lära mig Tamil på 30 dagar och då
kanske fråga folk om vägen. Sen köpte vi chips och sprang ut i gatan hoppade på en buss mitt i
trafiken! Och så åkte vi tillbaka hem!