etthundrasextionio

Tog på mig min nya klänning. Vi skulle ut på fin hejdåmiddag.


Jag va superglad! Vi tog en auto och när föraren skulle ut och fråga om vägen stannade han
precis bredvid en grop. Sakta sakta började auton rulla mot gropen. Som tur var är ju inte
en auto speciellt tung så Max behövde bara sätta ut foten för att få stopp på den.


Vi kommer till restaurangen och ser att de har samma kuddar som Ronja, och nu även jag
har köpt.


Vi började med lite sushi. Och goda drinkar till det.


Sen tog jag det allra dyraste på menyn; lax. Åh va gott det var. Det var första gången som
jag åt lax sen jag kom till Indien.


Sen frågade jag om jag kunde fota alla söta kockar i deras höga hattar och då var de så snälla
och radade upp de som var kvar i köket. Kökschefen, han i svart, kom han också och posade.
Det är så fint när man kan kika in på personalen i köket när de springer runt och lagar till all mat.


Efteråt var vi hur mätta som helst men var ändå tvungna att beställa in den magiska efterrätten.
Vi bland de första som kom till restaurangen och vi var allra sist att lämna. De började till och med
släcka ner delar av restaurangen.


Sen åkte vi hem. Och så var denna otroligt fina och bra tid med Max här i Indien slut. Det var helt
underbart att han kom och det kändes så bra trots att vi inte setts på flera flera månader. Tack för
att du kom. Indien blev lite mindre färgglatt efter att du åkte.


Jag älskar dig.