etthundrasextionio

2011 firades in med frukost på en restaurang i närheten.


Här beställdes det in lite engelsk igen och Max fick vänta mer än en timme på sin minihamburgare.
Vi frågade servitören om de kanske var tvugna att slakta kon där bakom och det var därför det tog
så lång tid. Han förstod inte alls att detta var ett skämt och försökte förklara hur det går till att laga
en hamburgare.


Vi gick tillbaka till lägenheten för att plocka upp en Felix och ge oss ut på lite äventyr.


Vi gick ut på en promenad och precis utanför grinden stötte vi på tre killar på en moppe som ville
ta kort på oss. Ida tyckte att det vore mycket roligare att ta kort på de tre killarna på den lilla
moppen så de vart alldeles förvirrade. Förvirringen spred sig tills alla brast ut i något förvirrat skratt.


Vi fortsatte iväg på vår upptäcktsfärd.





Och kom tillslut till en strand gömd bakom ett stup. Och massa moppar som vanligt.


Vi klättrade nerför en bergsvägg och hade tur och stötte på lite trappsteg då och då.




Denna strand heter Little Vagator och vi blev förälskade på en gång.



Den var inte alls lika stor och välbesökt som de andra stränderna vi varit på. Det fanns inte lika
många försäljare och hela stämningen här var mer avslappnad.


Vi slog oss ner i sanden och följde fotbollsleken och andra bollekar som var igång.




Reklammannen!



Mest retarderade indien vi har sett. Han satt där och försökte fota oss i smyg. Så då tog jag tydligt
fram min kamera och fotade honom och då körde han retard-posen och låtsades som ingenting.


Tjo!




Det fanns fina små berg som stack upp ur vattnet som jag och Ida vandrade ut på och samlade
snäckor och stenar. Samla snäckor är ju något som måste göras när man är på en strand.



Sen började solen gå ner.



Och Max kom ut för att hämta tillbaka oss så vi kunde spana in solen tillsammans.



Vi gick in och satte oss på en restaurang på stranden som såg fin ut. De hade även en liten bäck
som flöt precis utanför så man fick ta sig in till restaurangen på en liten bro.



Här åt vi en god middag och jag beställde min favorit tomat med mozarella. Max mamma Marie
har tydligen köpt en fin mozarella nu att bjuda mig på när jag kommer hem! Hur fint är inte det?


Sen blev det natt och vi vandrade tillbaka och jag slog vad om att jag kunde ta kort på stjärnorna.



Vi gick och sa adjö till Sam i hans kök, han jobbar som kock på Life Be Good To Me. Här har vi
hela gänget. Jag, Max, Felix, Ida och Sam!



Max beställde en drink till mig och en öl till sig och så satt vi där bara Max och jag och sa hej då
till Goa. Och kanske kanske om Goa har tur; på återseende.

Det var en fin resa. Goa är fint och det var härligt att äntligen äntligen kunna bada i havet. Men
hela stället gjorde mig otroligt stressad. Det var överpriser överallt. Förutom på dricka. Och polisen
stoppade oss och tog våra moppenycklar och bad om att bli mutade. Jag blev arg och har sen dess
helt förlorat den lilla respekt jag hade för indiska män i uniform. Någon borde slå dem hårt och
slänga dem i havet. Ungefär.


Men hela denna dag var perfekt! Vi hittade favoritstranden och åt god mat och så fick jag en
fin liten hejdå-drink. Fin start på 2011.