etthundrasextionio

Jag och Ida försökte ännu en gång med att se en bio på en helgdag men denna gång så lyckades
vi faktiskt! Dock efter att ha virrat runt och inte kunnat hitta varandra en bra stund innan. Vi såg
the Turist och försvann in i filmvärdens Venedig en stund vilket var väldigt väldigt fint.


Efter filmen besökte vi de fina toaletterna som tillhör bion. Och det är verkligen besöka man gör.
Det känns nästan som att man kommer hem till någon mystisk rik persons badrum där inne. Det
finns fåtöljer och fina sminkbord som man kan sitta vid och växter och pallar och schäslonger och
allt möjligt fint. Sen gick vi runt och spanade in i fina affärer.


Mitt i hela Express Avenue var det en armhävningstävling som pågick. Hur mycket folk som helst
kollade på en stackare i mitten som skulle klara så många som möjligt medan en tjej räknade högt
i en mick hur mycket han var uppe i. Flera personer kom fram och tävlade och jag måste säga att
lite förvånad blev man när de flesta knappt klarade 30 stycken.


Sen bestämde vi oss för att ta en sen lunch eller tidig middag på ett mysigt ställe som Ida visste
om. Vi satte oss i auton och åkte iväg. Efter en liten stund kommer automannen på att han hittar
ju absolut inte till det här stället så vi börjar fråga runt. Sakta men säkert kommer det fram att
detta ställe inte finns längre, de har lagt ner. Tillslut kommer vi dit och mycket riktigt har de lagt
ner. Men! De hade ett byggt ett nytt café/restaurang med samma koncept en bit bort så vi puttrade
dit istället.


Man gick in som på en liten trädgård med en stengång fram till det stora fina huset. Här satt det
hur många små lampor som helst uppe i luften och det var lummigt och grönt överallt. En egen
liten värld mitt i Chennai.


Vi beställde in mat och vatten från Himalaya och funderade vad det var med huset som kändes
så annorlunda och speciellt. Efter ungefär halva middagen kom vi på att det var ett trähus! Med
väggar och tak av trä. Det var därför det kändes så hemma-i-Sverige/Finland-aktigt.

Efter maten bestämmer vi oss för att åka till mitt favoritcafé i Chennai; Mocha Mojo! Vi visste
ungefär vart det låg så vi hoppade in i en auto och sa adressen. Och sen började färden...


Efter den längsta Autofärden som vi någonsin har gjort, en och en halv timme(!), kom vi äntligen
fram.


Vi spanade igenom de fina menyerna. De hade ändrats från när jag var där tidigare men var
fortfarande riktigt fina. Allt man kunde beställa beskrevs jättefint och finurligt och de talade om
vilka som var deras favoriter.


Jag och Ida hittade vår egna lilla flygande ö på övervåningen. Det var det enda bordet som fanns
utanför rökrummet där uppe.


Jag beställde en otroligt god Tobleronemilkshake, den långa ståtliga på bilden. Och så fick vi beställa
vattenpipa även fast vi satt utanför rökrummet.


Efter maten fick man fylla i vad man tyckte om upplevelsen så vi bestämde oss för att berätta
hela resan denna dag fram tills nu.


När vi gick stod de och läste på lappen och tittade upp och log och skratta!

Efter detta bestämde vi oss för att dra ut på klubb. Vi skulle möta upp några men när vi var på väg
så smsade dem och sa att klubben hade stängt. Precis då var vi utanför en annan klubb så vi sprang
in där, dansade oss svettiga och tog sen en auto hem efter världens längsta och knasigaste dag. Kul
hade vi haft ändå, en fin sista egna kväll i Chennai.