etthundrasextionio

Efter pysselstunden tog vi oss tillbaka till hotellet för att spela kort. Men kortspel behöver snacks
och vi gick till en man i en kiosk. Ronja ville ha en liten cola och Joar en sprite. Mamma gick fram
för att köpa detta men när hon vände sig om hade mannen i kiosken sålt på henne en 1,25 liters
sprite, en stor cola och några små chipspåsar. Skrattande tog vi oss tillbaka till hotellrummet.



Kortspelandet började och efter detta foto har jag ingen kontroll på kameran längre.






Den hamnade i Ronjas fotoglada händer. Och jag har nu kanske 50 foton på ingenting och hela
kvällen i detalj.



Och så var denna fina långa dag slut och jag vandrade hemmåt.

Efter stranden var det middagstid och vi tyckte att restaurangen på deras hotell verkade som
ett bra ställe att äta på.



Maten var god men det var väldigt små portioner. Och efter några byten i personalen kom den
som kunde allra sämst engelska fram till vårat bord för att vara vår servitör för kvällen.



Exklusiva rätter så som bakad vegetarisk prinsessa fanns på menyn!



Detta måste vara världens godaste efterrätt. Frukter med glass (och sylt i botten denna gång).



Mamma drack kaffe med 100% vegetariskt sockerfritt socker.



Sen plockade vi upp presenter som mamma hade köpt i Sverige till familjen Kumar.



Och begav oss till mitt tillhåll här i Indien.



Här blev det presentöppning på en gång och Nithyas och Mallikas presenter som betod av pyssel
till tusen sattes det genast igång med. Färger, bomull och lim for åt alla håll.



Pysselverkstad.


Padma och Ravi fick en väldigt fin dalahäst. Den passar på något sätt väldigt väldigt bra här i Indien.

Efter ingen vila mötte jag upp mamma, Joar och Ronja för att äta lunch!



Vi åt på min favoritindiska restaurang!



För jag ville att de skulle få smaka den typiska indiska lunchen. Och de gillade den till deras
förvåning. Okej Joar och Ronjas förvåning.



Men mycket mat är det på en sådan tallrik och när de var klara såg det nästan ut som att de inte
hade ätit någonting.



Mamma smakade även indiskt kaffe på indiskt vis OCH åt ett indiskt smälta-maten-blad med
kryddor i! Så långt har inte ens jag kommit. Vet inte om bladet kommer att testat heller...



Sen började vi vandra för att komma till stranden. Men efter en stund gav vi upp och tog en auto
och tur var det för det var en bit!



Väldigt fint men helt oförståeligt.



Älskar alla dåtida karuseller och annan underhållning som det bjuds på på stranden.



Som att skjuta ballonger med stora fina gevär.



En mor som blickar ut över havet.



En mor och två fina syskon som sällskapar i det varma vattnet.















Ronja <3 Frida <3 Joar



Mysigt att vandra runt och titta och prata om allt underligt på stranden. Och så auto hem!

Jag var ute en söndag klockan sju på morgonen. Fotade runt. Ronja hjälpte mig att välja ut alla
bilder till denna lilla bildbomb!









Vi var ett litet gäng på massa indiska killar och jag.



Det var kul att gå runt i detta gäng för det kändes på något sett mer okej att fota allt då.



Någon hade tappat bort sin balkong.






Hightec - Bananblad



Kille i skön partyhatt med gevär.





























































Avslutade morgonen på en restaurang med god frukost och fint sällskap.

Till middag tog vi oss till en restaurang som jag visste serverade hamburgare eftersom min lilla
familj var i ett litet chockartat tillstånd. För mycket indiskt på en gång är ju rätt stort.



På vägen hem hittade vi indiska seven eleven!



Och mamma hittade en håliväggen-kiosk som sålde chips som de gjorde på plats!



En söt mamma i en liten kiosk med fyra indier och galet mycket chips.




Hemväg. Fashion Joar, Pratande Ronja och Glada Mor!



När vi kom hem bytte vi om och hoppade ner i poolen för ett kvällsdopp!



Badaaa! Kändes som semester. Varmt. God mat på restaurang. Bada mitt i natten. Gå runt på
gatorna.



Sen gick vi in.



För att spela kort och äta massor av olika chips och skratta ännu mer.

Lördagen startades med lite rundvandring samt lunch på La Boulangerie! Att ta sig över kaos-
gatorna är också ett äventyr i sig.



Efter lunchen blev det efterrätt bestående av "doughnats" som de stavade det, chokladmousse,
fin tårtbit i ljusgult och chocolate roll.



När vi satt där och hade fikat som bäst och var supermätta kom de fram med en tallrik och bjöd
oss på små Hitlerkakor.



Det skulle såklart fotas! Från alla håll.



Och jämföras!

Jag var inte längre ensam med att fota runt på de mest konstiga saker!

Nu har jag sagt hej då till min fina fina familj. Vill mest bara slänga mig in i taxin och flyga med
dem hem till Sverige. Men hem kommer jag ju sen. Nu ska jag bättra på mig här på bloggen och
lägga upp bilder och berättelser om allt som vi har spenderat vår tid med! :)

Vi tog en auto hem och spenderade världens bästa kväll i deras hotellrum.



Hela kvällen fylldes av oavbrutet skratt och skämt och vi ringde dolt, spelade kort,



Ronja hamnade på golvet och gjorde strumpteater,



och vi skrattade ännu mer och så var klockan halv 3 och jag gick hem.

Vakna upp och gick på promenad med la familj. Stannade till och åt frukost/fikade efter att
ha vandrat runt och kollat in grönsakasaffär, ätit chokladkakor längs gatorna och gått in i
världens minsta rum där världens största och högljudda ATM stod.



Det blev chokladcroassiont, mangoshake och trekantsmacka till frukost.



Kartan spanades in och baddräkter veks.



Vi gick in i en shop precis bredvid fiket och kollade lite på kläder och kökstillbehör på indiskt
vis. Det gick väldigt fort att komma underfund med att det inte var så mycket för Joar och
Ronja så hit åktes det istället; Express Avenue.



De här två bilderna på exakt samma sak såg så väldigt annorlunda ut tyckte jag. Superkonstigt.



Jag hittade mig. Denna affär är precis som jag vill att min garderob ska se ut. Ena sidan i
affären var svart och den andra var härligt ljust, beigefärgad. Allt var så fint. Gick runt och
kände på kanske precis alla klädesplagg i hela affären.



Testade en så fin klänning att det inte förvånade mig att det var den allra minsta av minsta
storlekar som fanns kvar. Alldeles för liten. Men mössan fick följa med hem!



Och det fick även denna uppenbarelse från samma butik.



En fin röd portmonnä, en ring med en felstavad ingravering om kärlek, en mascara vilket verkligen
behövdes och presenter från Sverige befinner sig nu i mitt rum. Marabouchokladen har iofs åkt in i
kylskåpet för överlevnad. Bok och godis, finklänning och springskor har levererats personligen. Jag
hoppas att jag får med mig allt hem sen.

Här spenderades min torsdagskväll. Två timmar satt jag i lobbyn till min lilla familjs hotel och
väntade och väntade. Jag löste soduko, lyssnade på musik, läste tidningen och ritade på min
bakelsekartong.



En supergod bakelse fanns inuti kartongen! Den dög riktigt bra som energigivare när klockan
närmade sig halv 1.



Sen kom dem! Kändes underbart att se dem!



Vi stökade runt på deras hotellrum ett bra tag och pratade och skrattade och det kändes
riktigt som hemma vid middagsbordet.

Mariann och Eva bjöd med mig till en bar mitt i veckan! Det var verkligen trevligt och vad
många olika människor som höll till där, allt från indier till kanadensare! Till och med en
svensk en! Kul var det och gratis inträde och gratis drinkar för alla tjejer.



Blandat folk men mest vanlig "europeisk" klubbmusik var det. Dansade runt och pratade där
tills de stängde. Sen drog vi vidare till en klubb och dansade runt där en stund också.

Efter förefrukostfikat tog vi oss till stranden! Äntligen får jag komma hit och få sand mellan tårna
och byxorna helt blöta.



Allting var övertäckt och stängt eftersom det var så tidigt på morgonen.



Men vi fick några minuters sällskap av två klätterglada apor!



Trots den tidiga söndagsmorgonen var det ändå lite folk på stranden.



Det hoppades och lekte bland vågorna, även bland de äldre ,d


Jag spatserade runt i vattnet och kände plötsligt hur min ena flipflop försvann! Ut i vattnet åkte
den och jag var snabb upp med kameran. En normal människa hade nog snabbt sprungit efter
skon istället...



Fick som tur var tag på den innan den hann dra ut till havs! Och efter det fick flipflopsen hålla
till i handen istället.



Vi sprang in i tre lekglada hundar. Eller snarare de sprang in i oss.



Hoppade och lekte i vattnet och jagade varandra. Ägaren blev redigt utfrågad av Padma som
har planer på att skaffa hund till familjen.



Skriva i sanden är nästan ett måste när man är utomlands. Speciellt när man nästan går sönder
av saknad också.



Mitt ur ingenting reste sig denna ingång upp.



Färgglatt och fullt med fåglar.



Vid stranden fanns en liten fiskmarknad där nyfångad fisk såldes.







Vi åt frukost på en känd restaurang där de är ihågkomna för sina iddies och annat gott. Här
stress-tar jag ett foto; min mat håller på att rinna av bladet!



Vi lämnar stranden och alla dessa getter står att finna vid vägkanten! Söta som satan.

Men lördagskvällen slutade inte vid pizza och film, den fortsatte på en sprakande ljus resa.



Först med fyrverkerier som, varje kväll, sprakar till någonstans i närheten och skrämmer
livet ur en vid första smällen.




De höll på riktigt länge. Men det gör ju absolut ingenting när det är så roligt att försöka fånga
dem på bild och de är så fina att titta på.



Ett annat ljus som jag fick på bild denna kväll var fullmånen!



Och det tredje och sista var åskan!



När klockan började bli morgon gick jag upp på terrassen. Här var det härligt halv7påmorgonen-
ljus.







Tänkte från början att jag skulle få uppleva och fånga soluppgången på bild men icke. För
mycket moln blockerade vägen så det blev massa bilder på allt annat.



Prickigt och flower power!



Efter att ha sprungit runt här uppe i en timme gick jag ner och förefrukostfikade med Padma
och Ravi.  Sen for vi till stranden!

Min lördagskväll och natt spenderades här. Det var bara jag och Lakshmi hemma och det
måste ha varit den lugnaste dagen jag har haft här.



Kollade på film, serier, beställde hem pizza med vitlöksbröd och pepsi. Höjden av lathet.
Skön skönt skönt.

Ikväll åkte vi iväg till ett väldigt väldigt fint hotell för middag och lek.



Det var nämligen bingokväll och eftersom Ravi sitter i kommittén var det självklart här vi
skulle hålla till denna fredag.



Rummet var fyllt av brittiska röster och det skrattades och åts och dracks på engelskt vis.
I alla fall om man jämför med hur det äts och dricks här i Indien. En servitör gick runt och
bjöd alla på små korvar och världens sötaste och godaste minipizzor med mozzarella och
basilika.



Jag och Padma smuttade på vårt vin och spanade in våra nummer. Och så startade bingon.
För mig är bingo verkligen för folk i farmor och farfars ålder men  skämten som drogs och
den stämning det var kring hela bingon fick mig att tänka om.



Att bli serverad Fish and chips på ett hotell som detta känns väldigt skumt. Det var gott men
slog verkligen inte auberginepajen som även serverades!



Till efterrätt serverades äppelpaj men kiwin på toppen intresserade mig mycket mer! Med
glass och snirklig choklad till var det en mycket lyckad efterrätt.



Vi var till slut sist kvar, en grupp mycket olika människor. Ingen av oss kom från Chennai
från början men vi har alla hamnat här;
en från Japan, tre från olika delar av Indien, en från Amerika, en från England och så två
från Sverige! Oj va konstigt det kändes att prata svenska här i Chennai bland alla dessa
engelsktalande människor. Märktes även på honom att svenska var svårt. Men han har
ändå bott här i 6 år och är gift med en indisk kvinna så det är mer okej.



Det var trevligt även fast vi tyvärr inte vann något på bingon. Toaletterna var superflashiga.
Hade jag tagit en bild med blixt hade den säkert blivit helt vit så som allt speglades i väggar,
golv och ja, speglar.

Vad gör man om man upptäcker att ett av hembiträdena har använt upp all ens parfym, tagit
största delen av ens lotion och använt MÄNGDER av ens hårolja när man bara ska ta några
droppar? När ens deo är helt nedkladdad och halvt slut och ens nagellack inte är igenskruvade
ordentligt?... Man trycker på alla knappar i hissen och springer nerför trapporna. Man får dem
att röja upp hela den nystrukna tvätten för att man ska ha sina tights som är längst ner. Man
ignorerar dem, lämnar disk på matbordet, säger inte tack, rycker på axlarna och annat
barnsligt. Det är svårt när man inte pratar något gemensamt språk.


Och så äter man godis, typ 2 kilo på två dagar. Och så kollar man på supersöta katter och
tänker på annat än att bra hembiträden är svårt att hitta, att man inte ska behandla dem
med respekt för då känner de sig som en i familjen. Då försvinner gränserna. I början hade
jag så svårt med att ta emot deras hjälp. Nu önskar jag att jag visste fler sätt att vara riktigt
jobbig på. För jobbigt är det att oroa sig för att ens grejer ska bli använda eller snodda. Nu
förstår jag varför allt finns bakom låsta dörrar här.

När jag låg och slumrade till i mitt rum natten till onsdagen hörde jag hur det började regna
något otroligt utanför. Tänkte gå upp och kolla in ovädret men fördes bort bland drömmarna
innan jag hann resa på mig.



När jag vaknade såg det ut så här.



Dagen gick och efter jobbet tog jag mig till en liten skola i närheten av gatan där vi har varit
och köpt Ganeshor och dockor och glassar och annat kul. I skolans lilla aula träffade jag två
tjejer som jag har fått kontakt med. Båda är från Ungern och är här för att studera indisk dans,
Bharathanatyam, i 10 månader! Tror att det är så dansen heter får fråga igen. Otroligt otroligt
ord...



Vi kollade på en uppvisning av några yngre tjejer från deras skola. Oj va annorlunda dans
och musik detta är. Ett litet "live-band" satt på sidan av scenen och samma musik spelades
genom hela den 1 och en halvtimmes långa föreställningen. Det plingade fint från dansarnas
fotvrister och deras rödmålade fingertoppar gjorde vågaktiga rörelser genom luften.





Efter showen tog vi oss till restaurangen på marknadsgatan och njöt av pizza och glass. Jag
tog den oslagbara kombon mango och choklad. Vi pratade och skrattade och diskuterade våra
Indienupplevelser. Vi planerade även att vi en fredag ska ta oss till en bar som de har blivit
tipsade om! Lyckad kväll. Kom hem mätt och belåten och som körsbär på toppen fanns
paketet med godis i mitt rum!

Måndag


Efter en så proppfull helg var det skönt med en väldigt mycket måndagsmåndag. Det
hände absolut ingenting nytt!

Här har vi Nirmala som jag spenderar hela mina arbetsdagar med. Denna lilla kvinna är
så sjukt full av kreativa idéer att jag är den som måste se till att vi håller oss till planen!


Tisdag


Nithya fick en present innehållande tre fina små böcker för att hon har varit en så otroligt
duktig tjej. Hon föll. Riktigt ordentligt. Så läppen svullnade och ena framtanden åkte snett...
Nu idag, torsdag, mår hon i alla fall bättre! Svullnaden har gått ner och doktorn ska besökas
igen på lördag.



Har börjat få med mig indisk mat till jobbet numera! Mycket godare än bröd med ost på.



Skrattade åt mig själv när jag tog av klistermärket av äpplet. Den första tanke som kom upp
i mitt huvud var att så här hade jag verkligen inte designat det här klistermärket. Pappret och
klistret skulle jag ha forskat på bättre så att det lättare åkte av och inte gick sönder. Det gick
ju knappt att få bort allt från äpplet! Äpplet smakade hur som helst super.

Kom hem efter en supermysig kväll med två tjejer från Bulgarien, blir ett inlägg om det
också men först måste jag bara berätta att jag hittade detta under på mitt skrivbord!



Ett trasigt paket med svenska frimärken.



Innehållandes en så galet bra födelsedagspresent från Jonathan och Mikaela! Lyckan bara
spred sig i kroppen och jag hoppade runt och log i stora mängder.



Svenskt godis har äntligen landat hos mig! Har pratat om hur mycket jag saknar det och
hur bra är det inte då att man har superfina syskon som skickar två kilo godis på posten!

Tack, tack, tack!



Och det blir ÄNNU bättre för lagom till Halloween kommer mamma, Joar och Ronja HIT och
fyller på med ännu mer av det underbara godiset som är allra bäst när det kommer från
Sverige!

En orange Frida, en orange Padma och ett silvrigt paket med smileysar på placerades i
baksätet på bilen och tillsammans med Ravi och Manni gav vi oss iväg på en entimmes
bilfärd mot en bröllopsmottagning!



Bröllop är himmelriket för folk som vill visa upp fina saris! En fin sari har mist fyra väck
där uppe på axeln och åtta där nere. Denna orangea meterlånga sari gav mig tio väck
där nere!



Fick låna guldsmycken att bära till detta fina klädesplagg.



Väl framme vid mottagningen presenterades parets namn väldigt ståtligt vid ingången.



Och ståtligt kan man minst sagt säga om den smyckade byggnad som vi gick in i.



Här mötte vi Nithya som var strålande glad! Och otroligt vackert klädd och utsmyckad. Är
det familj som gifter sig så är det.



Här har vi brudparet! På denna lilla scen får de stå i flera timmar. Alla som kommer ställer
sig i kö för att lämna sin present och ställa sig bredvid paret för fotografering. Framför dem,
där jag står vid detta fototillfälle, är det fullproppat med ljus och vajrar och det fotas och en
kamera filmar allting och det visas live på skärmar i byggnaden.



Vi går upp en våning och där bjuds det på mat. Maten är superviktig! Är det inte bra mat på
bröllopet kommer detta talas om i flera flera år framåt och familjenamnet får ett dåligt rykte.



Nithya tog med mig runt för att fota folk. Har ingen aning om hur det hände men ja, här har
vi några. Det gula som hon närmast har i ansiktet gör att ens hud blir galet perfekt. De är
flera som har så och deras hy är ung för alltid typ. Vet kanske inte riktigt om det är värt att
gå runt och vara supergul i ansiktet för det men fin hy får man.



Servitörer gick runt och la effektivt upp massor av mat på allas blad. Den som har bjudit in
en till bröllopet måste se till att man blir väl matad och omhändertagen så Nithyas man stod
med oss hela tiden medan vi åt och ropade till sig servitörer om vi ville ha mer ris eller rooti
eller annat gott. Servitörerna hämtade ur superstora grytor och använde kastruller som slevar.
Tips till pappa och Anna!

När man var klar med maten vek man ihop sitt blad. Vek man det inåt mot sig själv var man
nöjd med maten, men vek man det utåt tyckte man inte om det. Folk var otroligt ärliga och
även fast jag tyckte att det nästan var den godaste indiska maten jag har ätit var det en tant
bredvid som slarvigt hade vikt sitt utåt...



Eftermaten-blad som hjälper en att smälta maten. Fick ett men blev avrådd av Padma och
Ravi att äta det.



Utanför fanns denna finna uppställning av frukt och grönsaksdjur. En is-Ganesha smälte sakta
i hörnet.



Det var runt TUSEN gäster på denna bröllopsmottagning! Helt otroligt mycket folk i fina saris,
inte en enda sari lik den andra. Några av folket hade redan lagt sig för att sova när vi gick
därifrån. Det är nämligen så att bröllopet inträffade klockan 6 på morgonen dagen efter. Alltså
6 en måndagsmorgon. Därför kände vi inte riktigt att vi kunde närvara på det.

När man vill gifta sig här så går man till en präst. Man talar om sitt födelsedatum och utifrån det
spanar prästen in all sorts kosmisk mystik och hittar det perfekta datumet och tiden för just de
två lyckliga. Har man tur blir det inte klockan 4 på morgonen en vardag. Så att dessa två fick
denna tid och detta datum var inte av fri vilja.



Kom hem och sprang runt i min nyfunna kärlek och visade upp den för Sverigemänniskor
(Sverigemänniskor är ett ord enligt stavningsprogrammet?...) och gled runt i den och fotade
här hemma.



Tog av mig allt vackert och somnade utmattad efter en superlång helg. Det borde regna
lite färg över Sverige också för det är så otroligt glädjespridande.